Distansförhållande
Det finns mycket att diskutera kring det här med att ha ett distansförhållande. Vissa tycker det är skönt och vissa fullkomligt hatar det. Jag hör till den sistnämda gruppen. För ett år sedan sa jag till mig själv att jag aldrig skulle ha ett distansförhållande. Gissa vad jag har nu? Min pojkvän bor 30 mil ifrån mig och jag trivs inte alls med det. Självklart finns det dem som bor med ett ännu längre avstånd, men jag tycker detta är tillräckligt för att det ska vara jobbigt.
Förhoppningsvis kommer detta bara vara i 8 månader till och sen är tanken att vi ska kunna bo tillsammans.
Anledningarna att jag tycker det är
jobbigt är många. Det handlar inte om att jag inte litar på honom för det gör jag verkligen. Det är mer den där känslan att ständigt sakna någon. Att veta att personen man älskar inte är inom räckhåll ifall man skulle behöva den. Jag tycker att en viktig del i förhållanden är att dela vardagen och det är just denna biten man tappar i ett distansförhållande. Att prata om vardagliga saker, stötta varandra och känslan att ha någon att komma hem till. Jag tycker sånt är viktigt.
Jag tror det är viktigt att man pratar varje dag genom sms eller telefon för att visa att man bryr sig och är intresserad av den andres liv. Att man stöttar varandra genom andra sätt. Jag tycker själv att det går lättare om jag har ett avsatt datum då jag vet att vi kommer ses. Då har jag något att se fram emot och dagarna innan blir lättare.
Sen när vi väl ses så har jag själv en tendens att sakna honom redan innan han eller jag ska åka hem. Jag försöker självklart leva i nuet och njuta så mycket jag kan, men det svåra är att jag känner en slags stress över det hela. Jag känner inte att jag kan göra något annat utan måste verkligen ta vara på tiden jag får med honom. Problemet är att det är inte det livet jag vill leva med honom. Jag vill DELA min vardag. Jag vill skapa ett liv som är vårt tillsammans. Jag har redan, efter bara 3 månader distansförhållande, tröttnat på att bara träffas då och då ibland. Jag vill ju ha honom här, hos mig.
Jag vet den känslan Cornelia! Min pojkvän bor 38mil ifrån mig! Tar 7 timmar med tåg och 5-6 timmar med bil! Så jag förstår dig väldigt mycket! <3