cornelia ♡ cheer

Fick en intressant bok av mamma igår som heter Livet måste ha en mening som är skriven av Viktor Frankl. I boken har författaren beskrivit sina erfarenheter från koncentrationslägren under andra världskriget och förklarar även grundbegreppen i den så kallade logoterapin. Boken är såld i över nio miljoner exempelar.

 

Eftersom vi hade ett arbete i skolan precis som gick ut på att koppla existentialismen till filmen "Livet är underbart" som handlar om en pappa och hans son i ett koncentrationsläger. Uppgiften gick ut på att koppla begreppen "frihet" och "val" till filmen och deras situation. Boken jag fick av mamma gav därför en hel del hjälp.

 

Vårt sökande efter mening utgör en primär kraft i våra liv. Denna mening är unik på det sätt att den måste sökas av oss själva och förverkligas av oss. Det är bara då den får den betydelse som kommer tillfredställa vår egen vilja till mening. Enligt en gallupundersökning i Frankrike så ansåg 89 procent av de tillfrågade att vi människor behöver "någonting" att leva för. 61 procent medgav att det fanns något eller någon i deras liv som de skulle vara beredda att dö för. Författaren till boken gjorde därefter en undersökning på sin klinik i Wien bland både personal och patienterna och resultaten blev praktiskt taget detsamma. Detta innebär att viljan till mening är ett faktum för de allra flesta människor. Människans vilja till mening kan även bli frustrerad, vilket man kan kalla ”existentiell frustration”. I ett koncentrationsläger är det lätt att människan förlorar sin mening med livet. Du slutar sträva efter att finna en konkret mening i din personliga existens.

 

I början av mänsklighetens historia så förlorade vi en del av våra grundläggande instinkter, vilka djurs beteende bygger på och även tryggas på. Människans förlorade den instinktmässiga säkerheten. Vi blev istället tvungna att göra val. Människan har inga instinkter som talar om för oss hur vi bör bete oss och vad vi bör göra, vilket innebär att vi lätt blir offer för omgivningens normer och får svårt att stå för en avvikande åsikt, d.v.s. konformism. I ett koncentrationsläger så skulle vi kunna prata om ett existentiellt vakuum, vilket kan kopplas ihop med tristess. Livet känns som ett tomrum och vi ser ingen mening med det vi gör. Detta existentiella vakuum kan ibland även kompenseras upp av faktorer som viljan till makt, viljan till pengar eller viljan till lust. Till exempel kan existentiell frustration uttryckas i sexuell kompensation. Detta skulle kunna förklara människors beteende i fångenskap och hur de ofta uttrycker sin vilja till makt eller sexuell tillfredställelse.

 

Det finns olika sätt att förhålla sig till olika situationer och Sartre, som är en företrädare av existentialismen, menar att människan har fria val även i fångenskap. Eftersom varje situation i livet innebär en uppfordran till människan och ställer dig inför ett problem att lösa, så kan du vända på frågan om meningen med livet. Istället för att fråga vad meningen med livet är så är det viktigt att du inser att frågan är ställd till dig själv. Du är tillfrågad av livet och du kan bara svara livet genom att svara för ditt egna liv. Vi kan bara svara livet genom att vara ansvariga. Så fort människan ställs inför en ofrånkomlig situation, t.ex. ett sjukdomsbesked som är obotligt eller som hamnandet på ett koncentrationsläger, så har du en sista chans att förverkliga och uppfylla din djupaste mening i livet. Det jag tror är viktigt är den hållning vi intar till detta s.k. lidande. Lidandet upphör att vara lidande i samma stund som det får en mening. Att ändra inställning till situationen är viktigt. Människans viktigaste strävan är inte att uppleva lust och undvika smärta, utan att hitta en mening med sitt liv.