Olika förutsättningar efter studenten
Hösten närmar sig och det är många som tog studenten i somras. Vissa (Inklusive mig själv) ska nu börja studera i höst, vilket i mitt fall betyder en stor förändring med flytt, vuxenliv och självständighet. Vad man gör efter studenten är väldigt individuellt, men det är även något jag skulle säga beror på vilka förutsättningar man har som individ. Vissa har möjligheten att bo kvar hemma utan att betala och väljer kanske att jobba eller studera på hemorten. Det kanske låter som en väldigt bra fördel, eftersom man då kan spara pengar och sen ha en stadig ekonomi när man väl ska flytta hemifrån, men jag är inte säker på om man gör sina barn en tjänst om man låter dem bo kvar gratis hemma efter studenten.
I mitt fall så fick jag börja betala hemma från och med att jag tog studenten. Detta var inget som min mamma valde utan något som hon var tvungen att göra, men detta bidrog till att jag förstod ansvaret med att bli vuxen och redan från början tog tag i mitt liv efter studenten. Med detta menar jag att jag blev tvungen att skaffa ett jobb så att jag kunde försörja mig på något sätt, för det är faktiskt det som är meningen att man ska göra när man tagit studenten. Du är vuxen då!
Självklart låter det jättebra att till exempel få bo kvar hemma medan man studerar så att man slipper ta studielån osv, men samtidigt tror jag att det är nyttigt att få en egen ekonomi tidigt och tvingas ta ansvar för den. Man förstår genast värdet av pengar på ett annat sätt, man lär sig prioritera och även att uppskatta sin tillvaro på ett helt annat sätt. Sen tror jag även att det är viktigt att känna sig självständig och känna att man själv kämpat för det man har. Att få allt serverat på ett silverfat utvecklar en inte som person, vilket i vissa fall kan skapa ångest. Vi människor har ett behov av att kunna påverka och ha makt över vårt eget liv och vår tillvaro och detta är viktigt att känna att man har. Dels för att kunna växa som person och dels för att lära sig ta ansvar.
Jag blir ärligt talat förvånad när jag hör vänner och bekanta i min egen ålder (eller t.o.m. äldre) som fortfarande bor hemma och inte betalar något. Jag kan förstå om familjen har en bra inkomst och personen i fråga kanske är arbetslös (men söker aktivt) och inte har en inkomst, men jag blir ännu mer förvånad när personer bor hemma gratis som har en rejäl inkomst. Och detta känns som något som blivit allt vanligare nu för tiden. Jag tror att detta skapat lata vuxna människor som inte förstår värdet med att kämpa för något, eller som inte förstår att man faktiskt tvingas till att göra vissa saker för att kunna försörja sig. Jag har inte valt mina förutsättningar, jag har lärt mig acceptera dem och därmed göra det bästa av situationen. Detta medför att jag uppskattar att få 9000:- i månaden i studielån och att jag även klarar av att hantera den ekonomin genom att prioritera osv.
Det ser även väldigt olika ut när det gäller förutsättningarna när man flyttar hemifrån första gången. När jag flyttade till Uppsala för två dagar sedan fick jag inget startkapital av mina föräldrar och jag hade heller inget eget startkapital eller sparade pengar. Jag hade ingen förälder som skjutsade upp mig utan fick fixa det på egen hand. Jag hade ingen förälder som köpte de nödvändigaste sakerna åt mig första dagen eller som åkte och handlade mat åt mig första gången. Jag fick göra det själv. Jag fick betala allt själv från första dagen. Och det är inte så att jag sörjer eller klagar över detta, utan snarare något jag i efterhand kommer kunna tacka dem för, eftersom jag då kommer kunna vara stolt över att allt jag gjort och byggt upp i mitt liv är på egen hand, för att jag själv kämpade för det.
Sammanfattningsvis vill jag därför poängtera att jag tror att föräldrar gör sina barn en björntjänst om de låter dem bo kvar hemma efter studenten utan att de behöver betala ett öre. Det är viktigt att låta sina barn förstå allvaret med att bli vuxen och att klara sig i livet på egen hand. För den dagen kommer, förr eller senare, och då är det bra att vara förberedd.