cornelia ♡ cheer

Curlingföräldrar är ett begrepp som är skapat av den danske barnpsykologen Bent Hougaard. Med curlingföräldrar menar han föräldrar, framförallt från medelklassen, som frenetiskt sopar isen framför sina framglidande barn för att de ska få en så enkel och smärtfri väg in i vuxenlivet som möjligt. Dessa föräldrar gör allt för sina barn. De skjutsar runt till en mängd olika aktiviteter, låter barnen välja och hjälper dem med allt från städning till läxor. Hougaard tycker att många föräldrar förhandlar om allt från 2-3-årsåldern. De ger barn för mycket frihet. De frågar hela tiden: Vad vill du äta? Vilka kläder vill du ha? Vad vill du leka?

 

”Psykisk Substral” kallar han den positiva påverkan många föräldrar vill ge sina barn för att de ska få de absolut bästa möjligheter i livet. Han är kritisk mot att de tror att det går att odla fram de människor vi vill ha genom att ge dem ”näring i rätt dosering”.

Om vi inte lär barn att det är vuxna som bestämmer, att vuxna tar ansvar, hur ska det då gå?

Anledningen till att barnen hamnat mer i centrum, menar Hougaard beror på dagens samhälle där båda föräldrarna förväntas arbeta, medan barnen är på dagis eller i skolan. I Danmark träffar föräldrarna sina barn i genomsnitt tre timmar per dygn vilket innebär att de vill att denna tid ska bli så perfekt som möjligt. Barnen skjutsas kors och tvärs till en mängd olika aktiviteter efter skolan. Hougaard säger att det flesta barn har en fullspäckad 45 timmars vecka och ändå blir folk förvånade när 25 procent av alla barn mellan sex och åtta år skickas till skolpsykolog.

 

Hougaard förklarar fenomenet med att många föräldrar verkar känna sig pressade i sin föräldraroll. Eftersom barn och föräldrar hinner träffas så lite under ett helt dygn så känner föräldrarna att de måste göra sitt yttersta för att göra det så bra för barnen som möjligt. Drivkraften bakom curlingföräldrar verkar vara att ingen ska kunna anklaga dem till att vara dåliga föräldrar. De är rädda för att göra fel och vill skydda sitt eget dåliga samvete.

 

En annan orsak, enligt Hougaard kan vara att vi glömt bort att ha tråkigt och hela tiden strävar efter att ha roligt och vara sysselsatta med något vi tycker är meningsfullt. Hougaard poängterar de viktiga motsatsförhållandena. Glädje-sorg, kärlek-hat, ha roligt-ha tråkigt. Om föräldrarna hela tiden kämpar mot att det positiva ska dominera så blir det obalans. Barnen lär sig inte att vara tacksamma, behöver aldrig anstränga sig och vill därmed bara ha mer, menar Hougaard.

 

Många föräldrar är även så upptagna med att vara så effektiva som möjligt att de istället för att lära sina barn att bre sina mackor själv, tänker på de minuter de kan spara genom att göra det åt dem.

Hougaard säger att han egentligen inte tycker att dessa föräldrar gör särskilt mycket fel, curlingföräldern är ju i regel väldigt engagerad i sina barn, men dem behöver inse att följderna av allt positivt de gör för barnen inte alltid har långsiktiga positiva konsekvenser. Dagens överbeskyddande föräldrar gör egentligen sina barn en otjänst. För lite motstånd är aldrig nyttigt. Hougaard menar att följderna med curlingföräldrar blir barn som hela tiden står i centrum och därmed tappar respekten för vuxna människor. Desto mer omsorg vi ger våra barn, desto mer omsorg kräver barnen. Enligt Hougaard kan du inte älska dina barn för mycket, däremot kan du ge dem för mycket service.

 

Curlingföräldrar måste våga släppa ut sina barn i samhället och låta dem möta allt vad livet innebär, annars kommer barnen få ta desto hårdare smällar som vuxna, menar Hougaard. Desto mer du hjälper ett barn, desto mer hjälplöst blir det. Curling bidrar även till skapandet av egoister. Barnen tror att de alltid kommer i första hand. Vi kan se det i trafiken eller när folk står i kö ”Jag först!”.

En fråga som alla föräldrar borde ställa sig, är vad dem egentligen önskar sina barn, är det framgång eller ett gott liv?

 

Jag själv håller med Bent Hougaard i de flesta aspekter, vilket jag tror själv är på grund av att jag växt upp med motsatsen till en curlingförälder. Jag fick tidigt lära mig att ta ansvar och vara självständig, vilket har hjälpt mig mycket idag när jag ska ta mig i vuxenvärlden. Jag tror helt enkelt på att föräldrar måste våga ställa krav på sina barn eftersom att samhället kommer att ha vissa förväntningar på barnen senare. Jag tror däremot på en fri vilja, men på ett sätt där det ingår ansvar och självständighet. En fri vilja för mig, behöver inte betyda att föräldern frågar vad barnet vill ha och sedan ger den det, utan att barnet själv får kämpa för det den vill ha. Då lär sig barnet att uppskatta saker och att vi får det vi förtjänar, inte det vi vill.

 

Avslutningsvis vill jag betona att självständighet inte får stå i vägen för trygghet och kärlek. Man ska fortfarande ägna tid åt att engagera sig i barnet, men däremot behöver inte kärlek och engagemang betyda att man som förälder, ska sopa isen framför sina barn. Det är som Hougaard säger. Du kan aldrig älska dina barn för mycket, men du kan ge dem för mycket service.