cornelia ♡ cheer

Man brukar prata om två olika sätt att ta beslut på, dvs. beslut som tas med hjälp av förnuftet eller beslut som tas med hänsyn till känslor. Jag är typen som oftast använder mig av den sistnämnda metoden och jag ska snart förklara varför. Huvudfrågan är, vad är egentligen ett bra beslut? Vad grundar sig det på?

Samhället har uppfostrat oss människor med att vi bör ta förnuftiga beslut, dvs. de ska vara ordentligt genomtänka och planerade innan vi fattar dem. Det ska vara beslut som på ett tydligt sätt förbättrar vårt liv rent logiskt. Det finns förklaringar till varför det är på det här sättet samhället vill att vi tar våra beslut. Människors beslut måste gynna samhället. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så är det så vi bör göra. Samhället skulle förlora på om människor tog förhastade ogenomtänkta beslut.

Känslomässiga beslut däremot, innebär att man utgår från vad som känns rätt just i den stunden då beslutet ska fattas. Detta behöver nödvändigtvis inte innebära att det är ett bra val utifrån en logisk synpunkt, men om man ser till sina egna känslor och sin psykisk hälsa så är det ett bra beslut. Ett exempel på ett känslomässigt beslut är t.ex. att ge upp en jobbkarriär för ett förhållande. Detta exempel kan tolkas olika beroende på hur man är som person. För vissa innebär detta ren galenskap, medan för andra tycks detta kännas mer rätt än någonsin.

När vi står inför ett beslut så väljer vi självklart oftast det som vi tror är bäst för vårt eget liv. Det är här det skiljer sig lite mellan människor. Hur ser synen ut på vad det är som egentligen är bäst för själva? Detta utgår från vad det är vi anser är viktigt i livet, vilket är högst individuellt. Medan vissa anser att relationer och familj är det viktigaste så finns det de som tycker att karriär är viktigast eller de som tycker att fritidsintresset går först. Allt är beroende av våra egna värderingar.

Jag personligen anser att vi bör fatta beslut med utgångspunkten vad som får oss att må bäst rent känslomässigt. Jag tar alltid hänsyn till min känsla då jag tror på att må bra är grunden för allt annat i livet. Om man inte mår bra i sin livssituation så fungerar inte heller det andra, så som jobb, karriär, umgänge, fritidsintressen osv. Utveckling kommer inte utan en fungerande grund.

Jag läste ett exempel häromdagen om en tjej som blev oönskat gravid vid 17-års-ålder. Då hon planerade att flytta, utbilda sig osv. så valde hon att göra abort. Hon ansåg inte att hon var redo för att skaffa barn. Det som sedan hände var att detta beslut påverkade henne negativt rent känslomässigt. Hon hade ju utgått från förnuftet och vad som kändes rätt att göra logiskt sätt, men efter aborten mådde hon inte alls bra. Hon flyttade och började på utbildningen men studierna gick inte som hon tänkt sig, då hon inte trivdes med beslutet om aborten. Slutsatsen med detta exempl är att beslut som grundar sig på förnuft kan visa sig vara ett dumt beslut senare då känslor alltid kommer upp till ytan förr eller senare. Det är viktigt att ta chanser, att våga lita på sina känslor och chansa på att de faktiskt betyder något. Det är inte helt säkert att det blir bra, men då har man i alla fall försökt. Då finns det inget att ångra sedan på samma sätt. Det bästa man kan göra är helt enkelt att lita på sin känsla.

Människor som utgår från känslor när de tar beslut får ofta höra från andra människor att ”Ska du verkligen göra detta?, ska du inte tänka igenom det en gång till? Är du säker på att det här är det rätta?” Sanningen är att det spelar ingen roll hur många gånger vi tänker igenom något, för vi kan ALDRIG veta om det är det rätta. Vi kommer aldrig få reda på det. Antingen så blir det rätt eller så blir det helt jävla fel, men är det inte bättre att ta ett beslut som grundar sig på att du ska må bra och att sen visar sig vara fel än att ta ett beslut som är mest logiskt och förnuftigt och sen visar sig vara fel?

Många som blir gravid i vad samhället kallar ”helt fel situation” får ofta höra ”Men herregud, hur ska du göra nu? hur ska du klara detta? Ska du verkligen behålla? Du har ju ingen utbildning? Du har inte det här och det här”. Jag blir så irriterad på samhällsnormen om hur ens liv BÖR se ut innan man skaffar barn. Man måste ingenting. DET LÖSER SIG, alltid. Det viktigaste är inte vad man har eller hur ens liv ser ut när man blir gravid. Det viktigaste är att man är en bra förälder, att man kan ta ansvar.

För mig är relationer viktigare än allt annat. Det är inte säkert att du får andra chanser när det gäller relationer. Men däremot så kommer du alltid ha möjligheten att utbilda dig, göra karriär eller andra saker som är viktiga. Självklart kanske det krävs lite mer och självklart känns det dumt att tacka nej till ett erbjudande, men det GÅR alltid att återuppta. Att förstöra en relation eller göra en abort är för mig dumma beslut då du aldrig kan veta om du får samma chans igen. Ett mardrömsscenario för mig skulle vara att först bli gravid à Göra abort och sedan flera år senare när jag bestämmer mig för att ”nu är det dags, nu är jag redo” inse att jag inte kan få barn. Chansen kanske inte kommer igen. Vi kan aldrig veta. Tänk på det när du tar dina beslut. Utgå från det som känns bäst för dig just nu, våga chansa. Det kanske inte blir rätt, men som sagt, då har du alltid försökt.