Mår alla i laget så bra som jag vill att dem ska må?
Mina perfekta tjejer i laget Crystals - Efter att jag skrivit ett inlägg om min föreningsresas upp och nedgångar så tänkte jag nu skriva ett inlägg om vad det bästa med att ha grundat en förening är och varför jag älskar att vara tränare.
Jag bryr mig väldigt mycket om mina utövare i min förening. Hur dem mår och hur trygga dem känner sig. Jag bryr mig inte bara om det som sker inom föreningsverksamheten, utan även om allt annat runt omkring. Hur de trivs i skolan och hemma, om de känner sig delaktiga, omtyckta och betydelsefulla. Detta är viktigt eftersom det påverkar träningen och hur bra man kan njuta av den. Jag vill skapa en öppen och trygg miljö, där alla vågar vara sig själva, uttrycka sina känslor och inte vara rädd för att komma och berätta om sina funderingar och problem med mig. Jag vill gärna kunna stötta upp och har själv erfarenheter av både familjeproblem och problem i skolan. En tränare som inte bryr sig om sina utövare och ser dem som individer utan bara bryr sig om laget som helhet är ingen bra tränare. En tränare är inte bara en person som ska träna utövarna i sporten. En tränare ska vara en förebild. Han eller hon ska vara ödmjuk och stötta sina utövare. Har man hand om ett stort lag kan detta bli svårt, men det är inte omöjligt. Som tränare så bör man efter ett tag kunna se vilka utövare som behöver lite extra stöttning. Man bör kunna se vilka som inte riktigt känner sig delaktiga och sedan göra sitt yttersta för att ändra på det.
På bilden ovan ser ni min förenings tävlingslag för miniorer (9-12 år). Just för tillfället är tjejerna 11-14 år gamla och alla har varierad erfarenhet av Cheerleading. Dessa tjejer gör mig otroligt glad! De har en fantastisk vilja och en jättebra gemenskap. Detta laget går framåt och dessa tjejer kommer utvecklas mycket tillsammans, just på grund av att de har en bra laganda. Gemenskap är allt i lagsporter om man vill att laget ska gå framåt. Jag prioriterar alltid allas trygghet och trivsel före resultat i utveckling och på tävling. Utan grundläggande gemenskap och god stämning kommer inte laget framåt.
Jag är otroligt stolt över tjejerna. Att komma till deras träningar är speciellt. Det får mig att glömma allt annat runr omkring och bara fokusera på dem. Jag blir glad av att vara där. De vill. De vill bli bättre. De vill utvecklas. Och de TRIVS, vilket får mig att må bra. Om inte mina utövare mår bra, så mår inte jag bra. Det betyder mycket för mig.
Den 8 mars är det dags för dessa tjejer att för första gången tävla i distriktmästerskapet i Cheerleading. Jag har lagt ner mycket tid på förberedelse inför det. Det är mycket som ska fixas! Vi har tillsammans tjänat ihop pengar till dräkter genom att sälja lotter och New Body vilket även har bidragit till en god gemenskap. Nu gäller det bara att fortsätta träna och ha roligt för jag tror på dem. Jag tror otroligt mycket på dem.
Ni som är tränare/ledare, ställ er dessa två frågor varje träning innan ni går in i hallen:
Hur är jag som tränare? Mår alla utövare i mitt lag så bra som jag vill att dem ska må?
Verkligen bra inlägg, tänk om alla tränare tänkte som du. :) lycka till på DM!