cornelia ♡ cheer

”Tillslut är det ingen idé att kämpa emot längre, utan gå vidare och fokusera på det som gör en lycklig”

 

Jag är en av grundarna av föreningen Skövde Cheer Allstars och sen mars 2013 har jag drivit den helt själv. Jag har slitit, kämpar och passionerat arbetat för föreningens vision och utveckling. Min vision har varit tydlig. Jag ville skapa en förening med bra gemenskap, där alla trivdes, hade roligt och kände att dem var betydelsefulla och kunde utvecklas. Jag har flera gånger under mitt liv känt utanförskap. Att jag inte är en del av klassen eller del av laget eller föreningen. Jag har haft många åsikter om föreningsverksamheten då jag upplevt att det finns en hel del brister. Att starta en förening var från början ett skämt, som blev verklighet fortare än jag kunnat föreställa mig. Det gick väldigt bra för oss, bättre än jag trodde att det skulle gå eftersom det redan fanns en förening med cheerleadingverksamhet. Vi gjorde två uppvisningar innan föreningen ens funnits i fyra månader. Målet var att tävla DM redan i mars, vilket vi även gjorde. Det var en otroligt bra känsla att veta att vi klarade det (även fast stötte på en hel del problem och fick ta flera omvägar för att komma dit). Jag var oerhört stolt över våra utövare som var helt nybörjare inom sporten.

 

Efter tävlingen lämnade den andra grundaren föreningen och jag tvingades fortsätta driva den själv. Det var inga problem i början, då vi fortsatte att utvecklas, nya medlemmar tillkom och föreningen växte. Samtidigt är det ingen lätt match att driva en förening helt ensam som 18-åring, speciellt inte om man samtidigt jobbar extra och går på gymnasiet. Det som fick mig att fortsätta var träningarna och alla underbara medlemmar. Det var det jag kände att jag fick tillbaka av allt slit och arbete. Den där glädjen och gemenskapen. I början är man alltid väldigt rädd att förlora sina medlemmar, eftersom det betyder att föreningens verksamhet försvinner, men efterhand så tvingas man sluta vara rädd. Vårt medlemmarantal har gått upp och ner ända från start och det var runt april som vi hade som mest medlemmar. Då trodde jag äntligen att föreningen var påväg uppåt. I augusti började det däremot gå dåligt, då flera hoppade av efter att vi varit på cheerleadingläger, vilket kan ha berott på att de såg sporten på ett verkligare sätt. Cheerleading är en tuff sport, vilket de flesta inte tänker när de först börjar. Det är svårt att som tränare förklara vad det innebär, då man bara kan inse det själv. Att som tränare handskas med föräldrar och utövare och försöka få båda nöjda, är riktigt svårt.

 

Drömmen om föreningen har alltid varit att verksamheten ska fortsätta rulla och att den ska växa och bli större även när jag försvinner härifrån. Jag vill komma tillbaka och vara stolt över det jag en gång skapade. Jag vill inte att föreningen ska försvinna, eftersom det då känns som om jag misslyckats. Jag vill att det jag gjort ska ha betydelse. Efter att ha diskuterat detta en stunt hemma så insåg att jag inte alls har misslyckats oavsett vad som händer. Jag har faktiskt DRIVIT den här föreningen själv och dess verksamhet, vilket har inneburit att Cheerleading som sport har växt i hela Skövde. På bara ett år har sporten blivit KÄND och var och varannan person har provat på Cheerleading. Vi har spridit detta runt om i Skaraborg vilket från början var ett av föreningens syften. Vi har varit ute på skolor och undervisat i Cheerleading, vilket var mer uppskattat än jag kunnat föreställa mig. Vi fick mejlförfrågningar från skolor vi inte ens skrivit till som bad om att vi skulle komma dit och hålla i en lektion. Tyvärr kunde vi inte komma ut till alla, men det är något jag hoppas få göra om.

 

Jag har älskat Cheerleading sen min första träning. Däremot så var jag inte lika insatt i början som jag är nu. Jag kände inte att jag fick möjlighet att bli insatt. Jag kände mig inte som en del av laget och min utveckling begränsades. Jag ville inte att någon i min förening skulle känna så och har därför varit väldigt öppen med att gemenskap och trivsel är viktigt. Jag vill att mina utövare ska känna att dem kan prata med mig om saker som rör både träningar och det som är utanför. Ibland tänker jag på vad som skulle ha hänt om min tränare inte sagt att jag inte fick åka med till RM. Jag blev så otroligt besviken eftersom jag ansåg att jag hade bidragit till RM platsen lika mycket som alla andra. I Cheerleading är alla betydelsefulla och viktiga – något som är viktigt att komma ihåg. Om detta inte hänt hade jag aldrig grundat föreningen Skövde Cheer Allstars, vilket hade varit synd för jag har utvecklats så otroligt mycket som människa, som tränare och som cheerleader. Det finns ingenting som kan jämföras med att driva en förening på egen hand. Det är så tråkigt när man lagt ner hela sitt liv i någonting för att det ska bli så bra som möjligt och verkligen kämpat och slitit varje minut för att alla ska ha det bra och allt ska fungera och responsen man får är ingen uppskattning alls eller åtminstående väldigt lite. Jag förstår att man som förälder är skeptisk till en förening som en 19-åring driver och av ren trygghet väljer den andra, men samtidigt kan jag tycka att det orättvist. Jag brinner verkligen för sporten och prioriterar mina medlemmar i alla lägen, även före min egen hälsa. Detta har jag gjort i över ett och ett halvt år och när man inte längre får någonting tillbaka, ingen uppskattning, inga glada medlemmar eller en bra gemenskap, då har man ingen livsglädje kvar. Då finns det inte samma driv och engagemang kvar. Jag känner att folk inte ser vad jag gör. Det känns som om det är okej att klaga och trycka ner mig och att jag klarar vad som helst. Tillslut så säger det stopp. Då ser jag ingen mening med att fortsätta längre.

 

Jag vill verkligen utvecklas inom Cheerleading och jag kommer aldrig någonsin sluta. Jag ska fortsätta utbilda mig som tränare, fortsätta koreografera och träna själv, men det viktigaste av allt för att vara en bra tränare är att se individen och dennes behov och göra allt för att alla ska känna att dem är en del av laget.

 

Vill till sist säga tack till alla som har uppskatta föreningen och som bidragit till vårat DM framträdande 2013. Jag tänker ofta på de gånger då vi var många medlemmar som hade jätteroliga träningar eller på de gånger då vi tränare stenhårt inför DM. Ni gjorde ett kanonjobb!

 

Tack för att du läste och sprid jättegärna vidare, då jag anser att det är viktigt och bör ge människor en tankeställare.