Det bästa respektive det sämsta med att vara gravid

Tänkte skriva ett inlägg om vad jag upplevde som det sämsta respektive det bästa med att vara gravid. Det sämsta var att inte kunna träna som förut, att behöva gå på toaletten exakt hela tiden (jobbigast på nätterna), att inte hitta en bekväm sovställning, att känna sig otroligt osexig och klumpig. att inte kunna ta en öl eller ett glas vin, att behöva sova med BH (behövs dock fortfarande eftersom jag ammar), att vara så otroligt trött fysiskt hela tiden och att inte kunna köpa fina kläder.
 
Men såklart fanns det även bra saker med att vara gravid, det bästa med att vara gravid var att ha någonting att se fram emot och räkna ner till, att få undra vem den där personen i magen faktiskt är, att känna sparkarna i magen, att förbereda inför ankomsten med shopping, planering osv...
 
Jag upplevde egentligen aldrig graviditeten som jobbig, däremot tyckte jag inte det var särskilt kul att vara gravid. Jag hade väldigt få krämpor och gick inte upp alls mycket i vikt. Jag själv tror att det till viss del har att göra med att jag var så pass ung. Jag hade med andra ord väldigt tur, men som jag sa tidigare så tyckte jag inte att det var speciellt roligt mer än i början, vilket jag tror till största delen beror på att större delen av mina intressen inte passade med att vara gravid. Sista halvan av graviditeten kändes därför bara som en enda lång väntan och jag fick inte möjlighet att utveckla mig själv på det sätt som jag är van vid. Jag brukade alltid ha flera saker på gång och jag engagerade mig i tusen saker, men under graviditeten hade jag nästan inget annat att göra än att förbereda för Veras ankomst. Det gjorde mig rastlös och frustrerad inombords vilket gjorde mig ganska deppig. Nu när jag inte längre är gravid känner jag mig mycket gladare och full av motivation.
 
Jag vill väldigt gärna ha fler barn, iallafall två till, men just nu känner jag inte för att vara gravid igen, men jag vet att jag kommer känna annorlunda om ett par år. Dessutom tror jag att allt kommer gå mycket snabbare med andra barnet eftersom man redan har ett barn att fokusera på. Allt kommer antagligen gå mycket enklare också eftersom jag redan varit med om det en gång, det vill säga jag har erfarenhet sen innan. Just nu vill jag bara fokusera på Vera och se henne växa upp samt hitta tillbaka till min kropp och mitt liv, men i framtiden vill jag absolut ha fler barn, men som tur är så finns det förhoppningsvis tid för det.
 
Bild på mig i vecka 40
 
 
Tankar | |
#1 - - Anonym:

Tror inte dina få krämpor beror på att du är ung, kanske mer gener, hur din kropp är byggd osv. Jag var 17 när jag blev gravid med första barnet och hade ganska kraftig foglossning, gick upp mycket i vikt(pga tidigare ätstörning), mycket sammandragningar och en del blödningar. Andra graviditeten var jag 20, hade så kraftig foglossning så jag inte kunde gå och jag ramlade ibland pga foglossningen. Så jag var ung men hade jobbiga krämpor ändå. Men jag hade tur och kunde träna under andra graviditeten när foglossningen var lindrigare.

Svar: Hej! SJÄLVKLART handlar det om gener och vad man har för fysiska förutsättningar, men jag skrev i inlägget att jag trodde att det till VISS DEL beror på att jag är ung. Biologiskt sett så ÄR kroppen mer lämpad för att vara gravid i 20-års-åldern än vad den är i 40-års-åldern, och om man kollar generellt så har yngre personer oftast lättare graviditeter, lättare förlossningar och ofta mindre krämpor och komplikationer än vad äldre personer har, sen är det självklart jätteindividuellt och verkligen jättetråkigt att du hade så mycket foglossning..
Cornelia Gustavsson

Upp