Att förtjäna föräldrarollen

Vissa kanske anser att du blir förälder bara för att du får ett barn, men enligt mig är det inte riktigt så enkelt. Du blir inte förälder bara för att du har haft sex och blivit gravid alternativt gjort en kvinna gravid. Föräldrarollen handlar om ansvar och är något riktigt värdefullt som du bör göra dig förtjänt av. För jag lovar dig, det kommer en dag då ditt/dina barn växer upp och kommer ifrågasätta din roll som förälder. Det är barnen som i slutändan värderar dig som förälder och då gäller det att kunna ge en förklaring till varför du gjort dina val i livet. 
 
Som jag nämnde tidigare så innebär föräldrarollen ett ansvar och inte vilket ansvar som helst. Det handlar om att vara en av de viktigaste personerna i ditt barns liv, att finnas där oavsett vad som händer. Det handlar om engagemang, uppfostran och stöttning. Jag ställer mig ofta frågan, varför skulle någon inte vilja vara det bästa för sitt barn? Men tyvärr så förekommer det idag ett helt hav av halvt eller helt frånvarande föräldrar, statistiskt sett mest män och då undrar jag, hur är det möjligt att vilja välja bort sitt eget kött och blod? Hur kan man vara så fri från självinsikt och rannsakan? 
 
För att du ska kunna få tillbaka något av ditt barn så krävs det att du varit en bra förälder. Vad som är en bra förälder har självklart inget generellt svar utan är en subjektiv upplevelse. Det handlar om att barnet upplevt dig som en bra förälder. Egentligen handlar det om något så enkelt som villkorslös kärlek, att barnet känt att du funnits där och stöttat när det behövts. En bra förälder ska bry sig på riktigt.
 
Du behöver inte ha gjort de bästa valen i livet, men du ska kunna förklara varför du gjort som du gjort. Min mamma har inte på långa väger tagit de bästa besluten jämnt men jag anser ändå att hon varit världens bästa mamma. Det beror på att hon gång på gång visat sin kärlek till mig och min syster och jag vet att hon alltid försökt. Hon har kämpat för oss och ingen annan. Hon har funnits där och stöttat när det behövts. Hon har varit en trygghet för oss även om inte alltid omgivningen varit trygg. Ju äldre jag blivit desto mer har jag förstått och jag tror att i takt med att du växer desto mer värderar du dina föräldrar efter hur det är och har varit. 
 
Nu när jag själv har barn så förstår jag mer. Det finns ingen kärlek som är mer överväldigande än den man känner för sitt barn. Eller iallafall bör känna, om man är en normal människa. Jag tror inte att det är möjligt att älska någon mer än man älskar sina barn. Jag vill göra allt för Vera och jag känner en oerhört stor rädsla att det ska hända mig någonting av den enkla anledningen att hon behöver mig. Och rädslan för att det ska hända henne något ska vi inte ens tala om, den är totalt obeskrivlig. Ditt barn borde helt enkelt vara det absolut bästa som hänt dig, det mest värdefulla du har.
 
Det jag vill ha sagt är helt enkelt att ingen kan ta föräldrarollen för givet utan det är något du bör förtjäna. Och det finns inga godtagbara ursäkter i världen för att inte ha tagit sitt ansvar som förälder, utan det är något man bara gör, iallafall försöker så gott man kan.
 
Jag och mamma
 
 
Tankar | |
#1 - - Anonym:

Tack Cornelia❤️Det där behövde jag nu när jag känner att jag behöver ge din syster en mycket bättre värld. Er underbart vackra dotter kommer att ha de bästa förutsättningar för ett öppet samtal med sin mamma i alla lägen. Jag hoppas att jag som mormor kommer att få finnas för dig vera❤️Och för er föräldrar. Tiden går fort och jag önskar att jag varit mer noggrann med mina val. Men lyckligare än jag var på den första bilden det var jag bara en gång till och det var när din syster kom💕Vad söt du är... Jag däremot 😉

Svar: Jag älskar dig mamma! ❤️ Du har varit bäst och är fortfarande supergrym!!!
Cornelia Gustavsson

#2 - - Anonym:

Haha hur vet du? Din unge är TVÅ månader! Du vet inte ens vad föräldralivet kommer erbjuda flicka lilla. Visst, man måste förtjäna att bli kallad mamma/pappa. Men att du som nyss fått unge ifrågasätter andra? Wow. Du är ingen expert på barn efter två månader. Du får nog ta och tänka om.

Svar: Hej! Jag har inte skrivit att jag är expert när det gäller barn och jag vet inte vad det var i mitt inlägg som gjorde dig så provocerad. I mitt inlägg syftade jag främst på min uppväxt med mina egna föräldrar och mina upplevelser av deras föräldraskap till mig. Inlägget hade därför sett ungefär likadant ut även om jag inte haft min dotter. Självklart kan man aldrig veta vad som komma skall, men det betyder inte att man inte kan ha åsikter om saker. Dessutom har man fortfarande egna erfarenheter och upplevelser. Jag skulle gärna vilja att du specificerar vad du menar med att jag ifrågasätter andra förutom det faktum att jag ifrågasätter hur man inte kan vilja vara det bästa för sitt barn samt stötta och finnas där som förälder? Och det är en ifrågasättning som jag skulle göra oavsett om jag själv hade barn eller inte, det är en fråga jag undrade även när jag var 10 år.
Cornelia Gustavsson

#3 - - Anonym:

Spännande att läsa om anonyms erfarenheter. Det vore kul om du vågade stå för vem du är, nu när du ändå ifrågasätter hur min dotter har upplevt sin barndom!?

Upp