cornelia ♡ cheer

Låt oss prata lite om Nyårsafton. En dag som ger många människor ångest. Aftonbladet skriver att Sverige sägs vara det mest ensamma folket. Vi har högst skilsmässostatistik i världen, flest singelhushåll och vi är ett folk där vi inte tycker släkten är särskilt viktig om vi jämför med många andra länder. Vi värnar om vårt oberoende och respekterar varandras integritet, menar Forskaren Filip Fors. Men vad innebär det egentligen att respektera någons integritet?

När jag pratat med många ensamstående kvinnor med barn så upplever de flesta att en av de värsta sakerna med att vara ensamstående är att inte räknas in någonstans. Att inte bli bjuden till tillställningar vid dagar som nyårsafton, midsommarafton etc. Jag själv har nu hamnat i en situation där jag får prova på det här med att leva ensam med barn. Jag har en sambo, men han jobbar förtillfället utomlands. Nu inför nyår så blev den här ensamheten så mycket tydligare. En ensamhet som de som lever själva kanske upplever hela tiden. Jag är en person som inte tycker om att vara ensam, överhuvudtaget, därför var jag väldigt orolig över nyårsafton för jag ville verkligen inte behöva sitta själv med min dotter då. Ingen frågade oss vad vi skulle göra och ingen tänkte direkt på oss, frågade om vi ville vara med och fira eftersom de visste att vi var själva. Istället så började jag fråga runt mina vänner vad de skulle göra och om det var möjligt för oss att haka på.

MEN, i ett Sverige som ovan beskrivet, där man ska vara oberoende och självständig så ser det otroligt fult ut att behöva fråga runt vad som händer på nyår. Det ska inte behövas. Andra människor förutsätter att man har något att göra på högtider som dessa. Och just därför så planerar människor tidigt och de skapar traditioner just för att vara säkra på att de har något att göra när dagen närmar sig.

Resultatet jag fick av att jag frågade runt (ca 20 pers och skrev även öppet på min facebook med 500 vänner) vad mina vänner skulle göra och om det var möjligt för oss att haka på var inte helt oväntat. Jag har ju växt upp med detta. Jag förväntade mig inte positiva svar, ändå så blev jag lite mörkrädd av hur rädda vi i Sverige verkar vara över att behöva ha med ytterligare en person (och i det här fallet hennes dotter) på sitt firande. Många jag frågade kom med dåliga ursäkter, sa att de inte ville ha med någon utomstående på sitt firande (dvs. någon som inte brukar fira med dem), sa att de skulle kolla med de andra som skulle komma och om de inte ville så fick vi inte komma osv.

Är det ett sådant här Sverige vi vill ha? Har inte vuxna människor lärt sig någonting? Mobbning, precis som i skolan. Jag fick allt lära mig att om man hade barnkalas så skulle man bjuda hela klassen, inte utesluta någon/några. Jag undrar allvarligt talat vad problemet med att det kommer ytterligare en person egentligen är? Vad handlar det om?

För oss hade det betytt mycket att slippa sitta ensamma på nyårsafton, men istället för att vara godhjärtat och göra en god gärning för någon som mår dåligt över nyårsafton så är det viktigare att det inte kommer ytterligare en (för några kanske okänd) person till deras firande.

Och hur kommer det sig egentligen att man måste fråga alla andra som ska komma om det är okej att det kommer en till person? Allvarligt, förklara gärna för mig. Om jag hade haft ett nyårsfirande och jag bjudit några personer och sen frågar en kompis om hon eller han kan hänga på för hen har inget att göra och vill inte sitta själv. Då hade jag ju inte svarat ”Jag ska fråga dem andra som ska komma”. That doesn’t make sense to me. Om någon då svarar att ”nej det är inte okej för mig” så hade jag bara sagt att den personen hade fått strunta i att komma för jag ägnar mig inte åt mobbning. Det finns oftast ingen vettig anledning till att säga nej när det handlar om en till person. ”Maten räcker inte”, (Vi behöver ingen mat, vi vill bara komma för att slippa vara ensamma). ”Vi vill inte ha in någon utomstående för vi brukar alltid fira ihop” (Okej, men vad gör det att en person till kommer, förstör det hela firandet då?), ”Nej, om en ensam tjej kommer så är jag rädd att min kille blir intresserad” (Då ska du nog inte vara tillsammans med människan, om du inte kan lita på honom)

Så jag uppmanar er alla att tänka till lite innan ni säger nej. Försök sätt er in i den andre personens situation, den som frågar. Nästa gång kanske det är du själv som inte har någonstans att fira och om det inte skulle hända så kan det väl ändå vara trevligt att känna att man gör någon glad.

Jag kände ett behov av att skriva det här inlägget, inte för min egen skull utan framförallt för alla de människor som är ensamma och som tvingas sitta själv på sådana här dagar fast de inte vill. Jag har växt upp med en ensamstående mamma och vi blev aldrig bjudna någonstans. Så tro mig, jag vet vad jag talar om.