cornelia ♡ cheer

Sigmund Freud (1856-1939) grundade psykoanalysen och var den första vetenskapsman som presenterade en grundlig psykologisk teori. Jag tänker inte ta och skriva ner hans historia här just nu, men han valde alltså att utbilda sig till läkare och under sin läkarpraktik blev han intresserad av psykopatologi (psykiatri) och det han upptäckte och började förstå då var att psykiska störningar inte kunde förklaras utifrån organiska orsaker utan psykologiska faktorer hade stor betydelse. Han utvecklade då med tiden psykoanalysen som en teori och som en behandlingsmetod.

Freud trodde på lagbundenheter, alltså att allt är bestämt av tidigare orsaker. Våra handlingar är aldrig tillfälligheter eller styrda av slumpen. Mänskligt beteende har alltid en mening och en förklaring, menade han. Det styrs bland annat av våra känslor och våra erfarenheter, samt omedvetna känslor och konflikter. I och med det så har vi egentligen inte heller någon valfrihet, eftersom vi inte kan kontrollera hela vårt psyke. De bakomliggande faktorerna är dock många och riktigt komplicerade.

Freud betonar det omedvetna. Psykiska processer som är okända för oss, men är en del av vårt psyke, är viktiga drivkrafter. Det är därför vi inte alltid kan förstå det mänskliga handlandet, eftersom vi inte kan se allt som ligger bakom det. Freud poängterar även att vi är ett resultat av vår barndom. Vår tidiga utveckling är oerhört viktig för vårt psyke och vår framtid.

Freud menar att vi har en mängd psykisk energi som vi riktar mot och fördelar mellan olika objekt. Till exempel om vi är hungriga så riktar vi vår psykiska energi mot mat. När vi är mätta kan energin istället riktas mot något annat. Den psykiska energin har sin källa i våra olika drifter. Våra drifter är sexualdriften (libido), överlevnadsdriften (d.v.s. biologiska behoven som ex hunger, törst mm) och aggressionsdriften (dödsdriften).

För att beskriva teorin om det omedvetna använder sig Freud av något som kallas ”Den topografiska modellen”, som består av det medvetna, det förmedvetna, censur och det omedvetna.

 

 

Det medvetna består av de tankar, känslor, sinnesintryck, handlingar och upplevelser som vi är medvetna om just för tillfället. Det är material i psyket som vi har direkt tillgång till. Innehållet varierar, styrt av de krav som omständigheterna ställer. Tex när vi ser en film är det som sker i filmen i vårat medvetna.

 

Det förmedvetna: Är sådant som inte finns i det medvetna just nu men med lite tid och ansträngning så kan vi plocka fram det. Vid behov hämtas material därifrån till det medvetna. Våra erfarenheter och kunskaper finns i det förmedvetna som ungefär motsvarar minnet. Däremot finns inte alla minnen i det förmedvetna.

 

Det undermedvetna: Detta är enligt Freud den del som dominerar vår personlighet. Där finns upplevelser, konflikter, minnen och känslor som vi inte har tillgång till. Där finns även material från vår vår tidigaste barndom. Men till stor del består det omedvetna av sådant som vi inte orkar ha i det medvetna för att det är för tungt eller smärtsamt.

 

Censur: Allt måste passera det förmedvetna innan det blir omedvetet eller medvetet. Freud ansåg att vi har censur, det vill säga en stark spärr mot innehållet i det omedvetna. Men censuren är inte fullständig. Det omedvetna materialet kan "sippra ut" i felsägningar, felhandlingar och i drömmar.

 

Fortsättning på detta inlägg kommer, då jag kommer ta upp psykets uppbyggnad, samt Freuds utvecklingsteori.